DN hade för ett par dagar sedan en artikel om Einsteins religiositet på kultursidorna. Jag tycker artikeln är matnyttig då den hjälper bringa klarhet i en fråga som det i den allmänna debatten råder den djupaste förvirring kring. Einstein som person är kanske i detta sammanhang mindre intressant än det allmänna faktum att vetenskapsmän ofta använder sig av ord som ”religion” och ”gud” på ett minst sagt försåtligt sätt. Per Sundgren tydliggör genom att anföra en rad citat att den religiositet Einstein talade om inte har några som helt likheter med det vi i vardagligt tal avser med religion. Vad Einstein avsåg med religion är detsamma som Richard Dawkins menar då han kallar sig själv andlig (spiritual).

Vad är då detta? Jo, religiositet eller andlighet är i detta sammanhang detsamma som fascinationen och känslan av förundran som vetenskapsmannen grips av då han betraktar fenomenvärlden. Ordet ”gud” är i sin tur synonymt med själva studieobjektet. Så när Einstein sade att ”vetenskap utan religion är lam” så menade han inget annat än att alla försök att beskriva naturen som inte är grundade i en fascination och vördnad för det som är, blir intetsägande och tråkig. Jag kan i sammanhanget påminna om Darwins ord då han i slutet av Om Arternas Uppkomst om sin teori säger ”Det finns storhet i denna syn på livet, med dess mångahanda krafter, som ursprungligen inandats i några få eller en enda. Medan denna planet fulföljt sin bana i enlighet med gravitationens fasta lag har från så enkelt ursprung, oräkneliga sköna och ytterst fascinerande former utvecklats.” Det var denna mentalitet som Einstein ansåg nödvändig för att forskning inte skulle urarta till ett sterilt och dött faktasamlande och det är denna mentalitet oräkneliga vetenskapsmän avser då de talar om religiositet.

Personligen tycker jag dock att man bör undvika att använda ord som ”religion” och ”gud” i dessa sammanhang. De missförstås och vantolkas alltför lätt. Framförallt faller sådana uttalanden ofta i händerna på skrupellösa apologeter som använder dem för att marknadsföra sin inskränkta och obildade livsåskådning. Så skedde med flera av Einsteins yttranden och han fick ägna åtskillig möda åt att refusera anklagelsen att vara troende, vilket åtskilliga andetroende hävdar än i denna dag. Om den religiositet som vi vanligen avser då vi talar om religion uttryckte sig dock Einstein både hånfullt och nedsättande ” En gud, som belönar och bestraffar sina egna skapelser, som har en vilja, liknande den, som vi erfara hos oss själva, kan jag ej föreställa mig. Ej heller en individualitet, som sträcker sig bortom döden, kan jag tänka mig; må svaga själar, fyllda av ångest eller löjlig egoism, nära dylika tankar.”

Andra bloggar om: religion, kristendom, ateism, humanism, Einstein, intressant