Du kommer med flera ogrundade påstående på din blogg.

1) Du skriver att “på ett mer principiellt plan och oaktat vad som har hänt just i det specifika fallet så har arbetsgivaren både moraliskt och juridiskt rätt när de avskedar hobbyevangelister.”

På vilket sätt har arbetsgivaren en sådan “rätt”? Mig veterligen finns dessbättre sådana inskränkningar av yttrandefriheten inskriven i någon lagparagraf. Rätta mig om jag har fel om var det i så fall står skrivet.

2) Du skriver vidare så här: “Det är ett rent ofog att fanatiker och tokstollar tror sig kunna gömma sig bakom religionsfrihetsparagrafen när de förvandlar arbetsplatsen till ett missionsfält.”

Nu tar du till rena dumheterna i din retorik. För en modern demokrati med yttrandefrihet är det givetvis en självklarhet att varje medborgare ska få yttra sig också om sin religiösa tro. Det handlar inte om “mission”, utan rätten om att få berätta om sig själv och sin tro.

3) Ditt ordval om “fanatiker och tokstollar” kan lika gärna syfta på dig själv och andra fundamentalistiska ateister som på troende kristna personer. Men den tanken har du kanske inte tänkt själv på? Du kallar dig själv för “militant ateist”, och för väldigt många människor här på Jorden framstår det som väldigt fanatiskt och tokigt.

4) Visst är det så att arbetsgivaren betalar den anställde för att arbeta under sin arbetstid. Men fritid finns även på en arbetsplats, i form av kaffepauser och middagsrasten. Inte heller där kan en arbetsgivare förbjuda vissa åsikter eller ämnen att ventileras.

Förmodligen har du heller inte reflekterat över att man även under arbetstid – och mitt i själva arbetet – mycket väl och ofta med fördel kan förena arbete med samtal av olika slag, utan att arbetet kommer i kläm på det minsta sätt.

En del pratar om den senaste fotbolls- eller hockeymatchen eller ett intressant program på tv häromkvällen. Det kan också handla om politik och – religion eller tro.

Dina åsikter om vad som ska vara tillåtet att prata om på en arbetsplats är skrämmande. Vad blir nästa steg i kampen mot “kristen påverkan”? Ska vi förbjuda anställda att bära sina konfirmationskors? Eller ska de förbjudas att ytttra sig om tro över huvud taget?

Det är nog den otrevliga men logisika konsekvensen i förlängningen av ditt resonemang på den här bloggen. Frågan är om ens du vill ha ett sådant samhälle. Det skulle strida mot vad alla demokratier står för vad gäller åsikts-, religions- och yttrandefrihet.

Osökt undrar jag också vad som fått dig att inta en sådan enögd fobisk inställning till tro. Blev du misshandlad av en falsk präst till far när du var liten? Det kan förklara en del av ditt förakt. Men i så fall vill jag väldigt gärna rekommendera till ett öppet sinnelag och anmäla dig till en nybörjargrupp om kristen tro i någon närbelägen församling. Då kan du en glimt om varför cirka 2 miljarder på vår planet bekänner sig som kristna.

Till sist: Ordet “Gud” är i det här sammanhanget på din blogg ett egennamn och stavas följdaktligen med stort G, på samma sätt som du säkert vill skriva ditt namn med stor begynnelsebokstav. Kolla gärna med Svenska Språknämnden om du tvivlar angående “Gud”.

Allotetraploid
Det ligger naturligtvis i princip något i det du skriver, nämligen att man inte kan uppträda på ett sätt som stör eller förstör på arbetstid. Och om man i tid och otid talar om det som man brinner för så kan det säkert uppfattas som störande. Om det man brinner för sedan är dagmaskarnas liv och leverne, favoritlagets alla förtjänster eller religiös (inkl ateistisk) övertygelse spelar ingen roll.

Så länge man accepterar att människor får lov att bre ut sig om sina icke-religiösa intressen så bör samma tolerans gälla för religiösa intressen. Jag är t ex fundamentalt ointresserad av idrott och hade tyckt det var oerhört tråkande och irriterande med någon som i tid och otid talade om sitt favoritlags alla bragder och förtjänster. Likaså skulle jag ta anstöt om mina kolleger satt och talade om t ex porr under rasterna eller under arbetet. Jag har full förståelse för att andra är rätt ointresserade av min tro och övertygelse, och anser inte att jag varken har rätt eller skyldighet att pådyvla dem den. Men jag anser att jag har rätt att vara tydlig med ATT jag tror, så får de som är intresserade fråga om och när de blir intresserade, vilket inte händer särskilt ofta.

Finns det klädkoder bör man naturligtvis antingen avtala att man kan få lov att bryta mot dem i något för en själv viktigt hänseende (slöja, kors, swastika eller vad det vara må) och då är det upp till arbetsgivaren att ta ställning till om symbolen är förenlig med företagets image. Kan man inte avtala sig till rätten att bära symbolen så får man följa klädkoden, eller sluta jobbet. Finns det inga klädkoder som uttryckligen förbjuder en att bära t ex kors, så ser jag ingen anledning varför man inte skulle få bära dem?

Allt gott!

Biggles
Min kommentar gäller inte den här mannen utan handlar om den generella principen. Jag vet inget mer om den här mannen än vad jag har läst på Dagen och i den här bloggen.

Jag anser att samma principer som jag försvarade i min kommentar självklart också skall gälla för muslimer. Varför skulle andra principer gälla dem?

Att man aldrig får uppmuntra till brott torde vara självklart, vare sig man är kristen, muslim, nazist, kommunist, ateist, fotbollssupporter, daggmaskfantast etc. Därmed finns det inga anledningar att behandla muslimer annorlunda, då det endast är den brottsliga verksamheten (dvs uppmuntran till och stödjande av brottslig verksamhet) som de flesta brukar motsätta sig…

Allt gott!

Kan hålla med om att det kan vara irriterande att höra om när Holm rev ut sig eller Ferry sköt bort sig under varje fikapaus på jobbet, främst för att jag är ganska ointresserad. Men jag kan ta det för sportfånen trycker inte på mig broschyrer om hur jag bäst vallar mina skidor med nötkräm, solrosolja och förbön eller hur jag måste släppa in Jacob Hård i mitt liv och kolla på Sportspegeln dagligen, annars kommer jag att brinna i helvetet…

Allotetraploid: Du är alltså en bättre expert på huruvida ordet Gud i de här aktuella fallen ska stavas med litet g eller stort G? Vad ger dig den rätten att sätta dig över experterna även i den Svenska Språknämnden? Många tycker nog spontant att du sätter dig på en alldeles för hög piedestal.

Vad får dig att kalla den här språkregeln för “en kristen konvention”? För de monoteistiska relgionerna är tron på en personlig Gud och en personlig relation grundläggande. Och då är det givetvis naturligt att använda ett språkbruk utifrån den omständigheten. Det finns inget hållbart skäl att använda en ateistisk konvention för att beskriva ordet Gud i sammanhang som relaterar till de monoteistiska relgionerna judendom, kristendom och islam.

Du har givetvis din fulla rätt att köra ditt eget race i den här frågan, men din trovärdighet som bloggare och debattör vinner knappast på det.

Din minst sagt negativa inställning till tro motiverar du till “de urbota dumheter som tros i sig själva” och “de urbota dumma saker som görs på grund av den”.

Givetvis har du all rätt att ha även den åsikten. Du har till och med rätt att utrycka den på arbetstid, liksom de troende har rätt att kommentera din kritik och försvara sin tro.

Inte heller är dina nedsättande påståenden om tro ett dugg förvånande, eftersom du är en “militant ateist”. Men du ska samtidigt veta att just den här typen av agitation, med kränkande tillmälen om kristna, profeterade även Jesus om, inte minst i sin Bergspredikan: “Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er.”

Och så här skriver aposteln Paulus:

“Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Det står skrivet: “Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.”

Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap?

Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.

Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna. Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.

Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.”

Så nog är vi som tar vår kristna tro på allvar i gott sällskap.

Visste du att Påven exkommunicerat Nietsche?

Jag säger bara – det är inte endast dåliga präster och andra kyrkosnubbar som inte gör sig förtjänt av lön där de vill bestämma vem de vill ska komma till himlen. För de gör ju inte endast kultur av det – de har ju en hundratalsår lång tradition av att ha ihjäl de som inte “tror rätt”… De påstår ju att det inte är deras tro — men de har lite svårt att låta tro och gärning gå samma väg — de måste ju tro på sin egen grav som de gräver.. Och så vill de att vi ska tro att vi kommer att dö som dem – och ställas inför dom för samma skenhelighet som de gör sig skyldiga till genom sina “upphöjda talarstolar” – där de bara låter en tro om man “inte har så mycket frihet som Nietsche” i alla fall…För med Nietsches frihet skulle man ju kunna uppnå något bättre än att svälja kameler som incestövergrepp och sila mygg – nämligen hur folk skyddar sig från sexuellt överförbara sjukdomar(och kanske svälja fler kameler och påstå deras sjukdomar är “Guds dom”) – och då kanske de får några extra år för lathet i sin egen skärseld…(Och har ingen gjort något bättre fanns det ju ingen risk på det skärseldsviset) De kanske de får ändå för att vi som inte tror på deras vis – inte har överbevisat dem på vetenskaplig väg om vad högre etik och moral borde vara – och de själva lyssnar mer på sin egen förnekelseteori(korståg – och andra religiösa människors övergrepp – ex nazitysklands organiserade kristenhet) än bjuda till som människor och bli mer förebilder om deras Gud är så god och bra som de försöker få förtroende för – men misslyckas så väl…

Och appropå det här med gravar – läs gärna Aubrey De Grey – Ending aging – för bra ateistisk litteratur att kunna stå emot prästernas utifrån sett åtminsonte likgiltiga inställning till döden – där det är mer seger för dem eftersom de har läst tillräckligt många ave maria för sina synder – och ändå vill värva fler utan att acceptera att de aldrig någonsin är välkommna så länge man inte har rätt att säga och stå för just att de aldrig någonsin är välkomna… det ligger i deras så kallade missionstanke förstås… Den dag de ger vägar till avdop lika “oåterkalleligt” som det dop som de säger är oåterkalleligt som de aldrig förnekar att de tror – och vissa säger sig veta -även att deras tvångsdop som även en stor mängd svenskar utsatts för – då kan man lyssna på dem som att de faktiskt erbjuder sätt att säga – nej jag vill inte ta emot erat slags evangelium så sluta tills vidare att missionera för mig — och tills vidare inte tills “Gud säger något till er” – utan tills jag av egen fri vilja går till den kyrka de då eventuellt har kvar..(må riksantikvarieämbetet äga alla kyrkor – och så får de kyrkliga organisationerna skaka av sig porr-surfarprästtendenser och liknande – om de ska kunna bli etiskt certifierade nog att ha rätt att hyra kyrkorna) Om Gud finns -kanske han vill något bättre – men han kanske har låtit sig kompromissas med förr – och “låtit kyrkan bestå” – fast individerna hela tiden har fått stått ut med en total brist på tillräcklig självkritik mot den “religiösa organisationen” – som ett större riskområde för mänsklig formell organisation än en motsvarande stor icke-andlig organisation utan ledare som förr där även staterna drevs av religiösa griller som de kallade folkets religion också…

Men de har sådana stora ekonomiska resurser – så vad betyder det för dem om det finns forskning om hundratusentals människor – eller kanske miljontals människor dött på grund av kristen religion (som det kallas) – ja i alla fall samma organisation som betalar påven lön… Och en “omvänd” till – lite mer kollekt och andra bidrag till något som förmodligen begraver människor för ren profit… Tänk bara på hur Paulus avrättar en person i Bibeln knappast genom någon “guds” ingripande – utan genom Paulus gudsbild och hans mänskliga maktställning.. Det har funnits stammar där rådet för stammen fattar beslut om att en viss medlem i stammen ska dö – och så går han ut i skogen och dör snabbt och effektivt av sig själv -genom sina egna förväntningar… Gissa om religionsvetenskapen skulle kunna föra sådana teorier som sanna angående Paulus påstådda stöd från Gud – där han antagligen hade ihjäl människorna genom deras egna förväntningar -. byggd på deras övertro på en religiös ordning som var det enda de hade råd att tro på när deras egna mänskliga sätt att försöka reperara sitt eget självförtroende efter att ha fuskat inte gavs några relevanta mänskliga motsvarigheter. Då fanns det bara den där “store rättfärdige” gudsbilden som Paulus drämde i skallen på dem att ty sig till… Och så blev Jesus som dog utan att ha använt minsta våld – till en företrädare för den erkännde mördaren Paulus fortsatta försöka att hävda sitt våldsövertag mot andra människor. Under flagget om omvändelse.

En retorisk fråga – om Påven hade kärnvapen – skulle han bli frestad “att göra Guds vilja och upplösa denna värld då”?