Anders Björnsson från Svenska Humanistiska Förbundet har återigen slösat trycksvärta, även denna gång i en brännpunktsartikel i SvD. Den oöverlagt hoptotade jeremiad Björnsson bjuder på applåderades av jesuspravdan Välden Idag, som lyckats med konststycket att göra det redan illa vrängda etter värre genom att tillskriva Björnsson åsikter han aldrig givit uttryck för. Världen Idag går dock inte att klandra; dess raison d’être är ju att agera lustiga huset för nyhetsflödet. Björnsson däremot, borde veta bättre. Han påpekade dock nogsamt att ett är aldrig går att härleda ur ett bör och det kanske kan kasta ett förklarande ljus över att artikeln överhuvudtaget kom till.

Tvi vale för scientisten och ismen därtill utbrister en indignerad Björnsson och bävar för tanken att någon skall utforska den äktenskapliga otrohetens neurofysiologi, och det till råga på allt med offentliga forskningsmedel. För som Björnsson konstaterar ”Det mesta är forskningsbart, allt är inte forskningsvärt. Massor av trivialiteter utövas i vetenskapens heliga namn.” Och trivia, ja det är ett utsiktslöst företag, som hotar livets mysterier.

Att scientisten inte har framtiden för sig gör han tydligt genom att peka på nazityskland och senapsgasen. Det förra menar han var ett vetenskapligt föregångsland och den senare ett utslag av vetenskaplig genialitet. Fritz Haber som var verksam i utvecklingen av den tyska användningen av gaskrig fick ju Nobelpriset i kemi! (Dock inte för gasen utan för Haber-Boschmetoden som 1/3 av jordens befolkning idag är beroende av för sin överlevnad.) I sammanhanget kunde ju Björnsson också passat på att attackera Sovjetunion med sin framstegsinriktade vetenskapstro, men sådant låter sig inte gärna göras i Clarté.

Tja, säga vad man vill om nazistisk och kommunistisk progressivitet men inte präglades några av dessa båda länder av en fri forskning precis. Snarare dignade de under det ok som Björnsson ropar så förtvivlat efter i Svensk samtida forskning, nämligen en efterfrågan på det forskningsvärda, vilket ju i båda fallen var politiskt och inte vetenskapligt motiverat. Detta i kombination med benägenheten att tillämpa predestinationsläran vad forskningsresultaten beträffar gör dem till snarast till vetenskapliga duvhökar – krämare av pseudovetenskap i den högheliga anständighetens namn.

En god tanke lyckades dock Björnsson med att tänka, nämligen att ett är inte är ett bör så att om rätt alla vad är blir förklarat i vetenskapens ljus behövs fortfarande något annat än vetenskap som borgar för etiken och praktiken. Så sant så sant. Men i valet att bli bränd levande av ren välvilja för att rädda min odödliga själv från helvetets eviga eldar eller att få Haloperidol tvångsadministrerat för min tro att Djävulen gör mig nattliga visiter så faller mitt val på den senare. En etik informerad av vetande förrän av vidskepelse tenderar nämligen att rendera i mindre mänskligt lidande och det kanske vi ändå kan enas om är något gott?

Läs även andra bloggares åsikter om religion, kristendom, anders björnsson, vetenskap, etik, senapsgas, hitler, otrohet, intressant