I debatten mellan humanister och teister figurerar ibland påståenden som saknar grund. Ett av dem är att Hitler drevs av sekulära ideal. Inget kunde vara mer felaktigt! Nazismen i sig är en idealistisk rörelse redan i ordets tekniska betydelse. Den står i stark opposition till materialismen som representerades dels av marxismen och dels av naturalismen. Idealistiska rörelser tror på att världen är ordnad efter transcendenta principer förankrade i en skapares vilja eller på annat sätt i en översinnlig verklighet medan materialister förankrar sin ideologi i inomvärldsliga företeelser som exempelvis en historisk lagbundenhet. Hitler själv beskiver den nazistiska åskådningen på följande sätt i Min Kamp “[Den] känner sig i enlighet med denna sin åskådning förpliktigad att i lydnad för den eviga vilja, som behärskar världsalltet, främja den bättre och starkare rasens seger”. Efter ett pekoral om ariernas förträfflighet där de utmålas som civilisationens bärare säger han att den, underförstått andra raser, som “bär hand på Guds avbild [arierna. min anm.], han förbryter sig mot detta unders Skapelse och hjälper till med utdrivningen ur paradiset”. Detta är knappast ord av en boren ateist!

Det är nu inte frågan om lösryckta citat utan i tal och skrift återkommer samma föreställningar gång på gång. Beryktat är talet i riksdagen 1938 där Hitler säger sig göra Herrens verk genom att förjaga juden. Samma sak hade han sagt i ett tal julen 1926 och satt på pränt i Min Kamp samma år. Allusionerna på den kristna tron försvinner alltså inte efter maktövertagandet och så sent som 1941 säger han i en privat konversation med general Gerhard Engel att han alltid varit katolik och är så till denna dag. Samma religiöst färgade föreställningar återkommer i det så kallade Hitlers testamente då han, medveten om det annalkande slutet, i sin bunker begrundar vad han åstadkommit.

Att Hitler var en man med en religiös grundhållning är ingen nyhet. Åtskilligt har skrivits både på tysk och engelsk mark om den saken och ändå dyker myten om ateismens Führern upp i debatten. Man måste ställa sig frågan varför! Är det av propagandistiska skäl eller är det av genuin okunnighet? Att man i teistiska kretsat vill distansera sig från nazismen är i sig inget att förundras över men det ändrar inte historiska fakta. Hitlers kristendom går lika lite att trolla bort som Martin Luthers fanatiskt antisemitiska utfall. Båda kan sägas vara avarter av kristendom, vara icke representativa och sakna stöd i den kristna trosläran men vad de än må vara så är de väsensskilda från ateism och sekularism.
Andra bloggar om: Religion