PC Jersild skriver om toleransfrågan i dagens DN debatt. Hans avslutande kommentar är något tvetydig och furiku gör en annan tolkning av det Jersild skriver än den jag själv gör. Jag tror nämligen inte alls att Jersild menar att man skall tillmäta esoteriska föreställningar någon respekt per se.

Jersild tycks mena att om man alls skall tolerera förekomsten av religiösa föreställningar så måste de först tyglas. Han radar upp erfarenheter från den tid då han arbetade med medicinetiska frågeställningar, och pekar på hur religionen aktivt hindrar medicinskt arbete, och därmed vållar lidande och död, som annars lätt hade kunnat undvikas. Han pekar på hur religiösa föreställningar söker upprätthålla apartheidlagar, och aktivt hindra humanitärt arbete. Detta är faktorer, tycks Jersild mena, som gör religionen direkt hälsovådlig och samhällsfarlig. Att kräva respekt och tolerans för något sådant är detsamma som att kräva respekt för nazism. Ingen skulle komma på tanken att rusa till ny-nazisternas försvar och kräva tolerans och respekt för deras nazistiska övertygelse och arbete. Ändå är det precis det som händer, när någon angriper religioner, som har en lika fördärvsbringande och människofientliga agenda som nazisterna någonsin hade. Enligt mitt förmenande är det ett bevis på intelligentians själsliga ynkedom, att kultur och ledarskribenter inte ser som en av sina främsta uppgifter, att bilda opinion mot sådana religioner utan istället rusar till deras försvar. Religiösa ting är för kulturknuttar som saker från Österlen för den skånska medelklassen. Om dragon från Konsum förstör laxen så finns det inget som lyfter den så mycket som dragon från Österlen. Kvasiintellektuellt snobberi och själslig ynkedom är det, att ursprungsmärkningen mer än sakinnehållet är det som avgör om en åsikt skall vara tolerabel eller inte.

Jersild säger sedan avslutningsvis om kravet på respekt för religiösa föreställningar att

Så länge man inte hotar människor, blandar ihop religion och politik eller hindrar viktiga humanitära insatser är det ett rimligt krav.

Vad menar han då med det? I ljuset av att han tidigare skrivit, att man inte skall tolerera och definitivt inte respektera religioner med maktanspråk, så är nog den rimligaste tolkningen att Jersild tänker sig att man inte bör jaga och hänga ut personer med en inre tyst tro. Det tycker även jag låter rimligt, men han går ett steg längre, och det är ett steg som humanisterna i Sverige precis börjat ta. Jersild säger att om vi skall acceptera religiös mission så måste vi också acceptera ateistisk mission. Om troende skall ha rätten att sprida och agitera för vissa ontologiska ståndpunkter så är det enda rimliga att ateister skall få göra detsamma, och i det åtnjuta samma respekt och tolerans. Religionens monopol på att erbjuda existentiella gemenskaper måste brytas. Men det är en process som säkert inte kommer att bli smärtfri för de tomtetroende.

Andra bloggar om: Religion, kristendom, tolerans, PC Jersild, mission, DN